Fläckvis håravfall

Håravfall hos människor är ofta långt vanligare än vad den allmänna individen uppskattar. Under normala omständigheter ses detta som ett ålderstecken, men alla åldersgrupper kan drabbas av ett så kallat fläckvis håravfall (Alocepi areata). Det är något som kan vara väldigt tufft att leva med och tär ideligen på självkänslan, eftersom håret är en central del i ett skönt utseende enligt nutidens ideal. Läkare har haft svårigheter att hitta lösningar till problemet, trots att forskningen stadigt gått framåt. Något som dock är positivt är att håravfallet inte är permanent, vilket innebär att det ofta växer tillbaka. Emellertid återkommer likväl fläckvis håravfall i de flesta fall.


Fläckvis håravfall är klassad som en sjukdom och inträffar i allmänhet mellan fem- och fyrtioårsåldern. Benämningen kommer från ett väldigt synligt symptom där håret lossnar på särskilda platser och bildar kala fläckar. I avvikande fall kan även övrigt hår på kroppen vara utsatt, till exempel känsliga områden som ögonfransar och bryn. Det finns inga direkta bevis på hur sjukdomen kan uppkomma och inte heller vem som är extra receptiv. I Sverige uppskattas dock cirka 150 000 människor lida av fläckvis håravfall, vilket bevisar hur utbredd denna besvärlighet faktiskt är.

När kroppen blivit drabbad av fläckvis håravfall blir den hyperkänslig emot hårsäckarna, som i sin tur tappar håret och går in en så kallad viloperiod som kan vara upp till ett år. Därav blir dessa fläckar synliga under en relativt lång tid innan håret växer ut igen. Trots att forskare inte vet med all säkerhet, är det troligt att sjukdomen uppstår på grund av arvsanlag och någon form av stress eller andra psykiska element. Upprepade förluster av hår på samma ställe kan inträffa vid senare tillfällen och i värre fall kan nya fläckar uppkomma. Ifall håret bevarats över tidigare fläckar i långa tidsperioder är chansen god att slippa besvärliga återfall.


Någon fastslagen behandlingsmetod finns inte i dagsläget även fast olika metoder har visat sig ha varierande effekter. I och med att hårsäckarna endast vilar och inte är skadade på något sätt, finns det egentligen ingenting att bota. Dock har vitaminer i form av zink kunnat understödja en återväxt för vissa patienter. Likaså är det dokumenterat att kortison underlättar hårväxt och har i flera fall bidragit till en regeneration av hår. Utöver detta har studier med laserbehandlingar lyckats stimulera hårsäckarna att vila i en kortare period än normalt. Trots lyckad forskning återstår ett säkert tillvägagångssätt för att få bukt med fläckvis håravfall och därav bör individen tänka sig för innan dyra och chansmässiga metoder sätts i bruk.

Det har varit ytterst komplicerat att framställa medicin och metoder för att lösa gåtan med fläckvis håravfall. För de utsatta kan det vara väldigt påfrestande att leva med, inte minst på grund av dålig självaktning och potentiella vårdkostnader. Håravfall är mycket vanligare än man kan tro och Alocepi areata behöver inte enbart uppstå i ett mellanskede av livet. Lyckligtvis växer håret tillbaka, även om det vanligtvis kan falla av vid ytterligare tillfällen. Forskningen är trots allt driftig och förhoppningsvis kan tillståndet hanteras framgångsrikt i framtiden.